Overkligt!
Det är en sådan overklig känsla att ha blivit mamma. Jag tittar på Liam och kan inte förstå att det är han som har legat inne i min mage i 9 månader. Tänk att vi har skapat detta lilla underverk. Det är ju ett mirakel! Jag undrar hur allt kommer bli när han börjar ta sina första steg, när han säger sitt första ord... Jag vill vara den bästa mamman i världen, alltid finnas där som den största tryggheten och stötta och heja på. Tänk vilket ansvar! Tänk att detta lilla mirakel är så beroende av mig och Luca och att allt vi gör påverkar. Det är mycket känslor som tumlar runt i denna mammas trötta huvud.Allt känns så ofattbart, underbart och lite skrämmande på en och samma gång.
